PATEK PHILIPPE NAUTILUS - FORMAD AV HAVET

Publicerad den 14 januari, 2026

I klockvärlden finns modeller som väcker passion vid första ögonkastet och så finns det de klockor som sakta men säkert växer till djupare känslor. Klockor som känns. I handen, på handleden och hjärtat.

Någon gång tidigt 2000-tal blev jag erbjuden en begagnad Patek Nautilus i ett byte. Den hade den klassiska petroleumblå urtavlan som fått en lätt gyllene ton av ålder. Länken var mjukt formad av användning och den var precis lagom repig. Den var exakt som jag tycker att en äldre stål-Patek ska vara - subtil, levd, vacker. Så jag tackade såklart nej och la pengarna på ännu en repig dykare i stället.

Med åren har jag provat flera Patek Philippe Nautilus och sett hur modellen seglat upp som en av världens mest eftertraktade. Delvis för att den är svår att få tag på, men också för något annat, något djupare. Något som sitter i formen, i hur den rör sig med ljuset och hur den ligger mot huden. Det där som är så svårt att formulera, men lätt att känna.

EN SKISS PÅ EN SERVETT

Historien om Nautilus börjar, som så många andra ikoniska idéer, med ett ögonblick. Det är 1970-tal och Gérald Genta - redan känd för Royal Oak - sitter på Drei König Hotel i Basel. Han ser familjen Stern från Patek Philippe vid ett annat bord. Enligt berättelsen ber han om papper, får en servett, och skissar fram en ny sportklocka i stål - inspirerad av fartygsfönster och marina former.

Men Nautilus blev ingen omedelbar succé. Runt millennieskiftet var intresset svalt - trenden var större, mer robusta klockor. Det var först långt senare som den bredare publiken började upptäcka det som vissa samlare redan förstått: att det här var något annat.

Designen som med sina eleganta proportioner var både egen och nedtonad. En sportklocka i stål från ett märke som var synonymt med exklusiva guldklockor. Det bröt en förväntan. Och det är ofta där de stora berättelserna börjar.

FORMAD AV HAVET 

“I will now tell you how I made the Nautilus. I took a Royal Oak, and put it a thousand years into the sand of the sea, and during a thousand years, it became round, soft. That’s the work of time.” - Gérald Genta

Att en design kan kännas självklar är sällsynt. Att den dessutom kan åldras väl är få förunnat. Nautilus gör båda. Den mjukt rundade boetten med sin elliptiska glasring av borstat stål, den nedtonat blå tavlan med de klassiska horisontella linjerna, den avsmalnande länken sveper över handleden med ett subtilt formspråk.

En design som redan från början gick sin egen väg. De mjukare, rundade linjerna särskiljer Nautilus från den så kallade gyllene kvartetten av sportklockor från 1970-talet, där Royal Oak, IWC Ingenieur och Vacheron Constantin 222 alla har ett mer kantigt, tekniskt formspråk. I det sällskapet är Nautilus den mer organiska och lågmälda.

Gentas eget citat - som ett slags poetisk ritningsspecifikation - fångar känslan väl. Nautilus är inte bara ritad, den är formad. Som något slipat av tid och tryck. Att bära en är att känna hur stål kan vara mjukt, hur boetten följer handleden utan att göra väsen av sig. Det är lyx utan prålig glans.

DISKRET IGENKÄNNING - ELEGANT UTSTRÅLNING

Vissa klockor är gjorda för att synas. Andra för att kännas. Nautilus hör till de senare. Under lång tid var det en klocka som passerade under radarn för de flesta - men som samtidigt var laddad med betydelse för dem som kände till den.

Det är en klocka du vill använda och som fungerar i alla sammanhang, utan att behöva visa upp sig. Den har en tydlig identitet, men är samtidigt diskret - och det är en del av dess charm.

Att den blivit mer uppmärksammad de senaste åren är ingen hemlighet. När Patek Philippe 2021 lanserade en limiterad upplaga med Tiffanyblå urtavla - i 170 exemplar exklusivt för Tiffany & Co:s butiker - flyttades modellen till en ny scen. Jay-Z sågs bära den och en klocka som tidigare varit subtil blev plötsligt viral. På gott och ont.

Men även inom världen av begagnade Patek Philippe Nautilus finns många nyanser. Några föredrar äldre referenser - med smalare länkar, varmare tavlor och den där särskilda mjukheten som bara kommer med tid. Andra söker exemplar i perfekt samlarskick, knappt burna. Några dras till de senaste versionerna, där tekniken och finishen förfinats. Det finns inte ett rätt sätt att uppskatta en Nautilus - bara olika sätt att uppleva den. Den kan vara ett kvitto på långvarig passion eller en diskret markör för framgång - framför allt visar den att man väljer sina ägodelar med största omsorg.

SÄLLSYNT BEGÄR 

Vissa klockor är sällsynta för att de tillverkats i små upplagor. Andra har blivit svåra att få tag på för att så många vill ha dem - och för att tillverkaren aldrig rusat för att möta efterfrågan. Patek Philippe har alltid gjort färre klockor i stål än i guld, och sällan mer än nödvändigt så vad gäller Nautilus är det en kombination.

"Det där har alltid varit en del av Pateks filosofi," säger Micke Wallhagen klockexpert från SVT´s Antikrundan. "De har varit återhållsamma. Inte för att skapa hysteri - utan för att bevara balans. Det gör att när en sportmodell i stål som Nautilus väl släpps, så blir den desto mer eftertraktad."

HANTVERK OCH KÄNSLA

Det finns något med en Nautilus som man kanske inte riktigt förstår förrän man bär den. Det handlar inte om komplikationer eller tekniska specifikationer - utan om hur dem känns. Hur länken faller kring handleden. Hur urtavlans räfflor fångar ljuset. Hur varje kant är mjukt rundad men aldrig slätstruken.

"Det är inte en klocka du tar på dig för att klyva ved eller dyka i Östersjön.” säger Micke Wallhagen. ”Men det är något i detaljnivån - hur allt möts, hur boetten är konstruerad som gör att det känns som fint hantverk". Vi fortsätter diskussionen liknelser från bilvärlden, en del fungerar perfekt i många år bara man byter olja andra är lite mer temperamentsfulla och kräver omsorg. Att se en välanvänd gammal Ferrari på en kurvig landsväg ger lite samma känsla som att se någon njuta av Medelhavets vågor med en Nautilus på handleden.

KLASSISK IKON - MED ALL RÄTT 

Det är svårt att tänka sig en annan klocka som bättre sammanfattar vad som gör en modell verkligt ikonisk: historiskt intressant, formgiven av världens främsta klockdesigner och tillverkad av en av de mest respekterade tillverkarna genom tiderna. En klocka med tuff men elegant design och ett uttryck som är både diskret och distinkt.

Och det var alltså den jag valde bort till förmån för ännu en repig dykare med svart tavla och vridring. Men jag är inte så väldigt bitter, jag gillar fortfarande slitna tool watches. Men en väl använd Nautilus under jeansjackan hade inte varit helt fel.

För den som samlar, eller letar efter något som verkligen håller över tid,  kan det vara värt att påminna sig: klassiker blir inte klassiker av en slump. De har något som räcker längre än trender, och som känns rätt oavsett om de sitter på handleden under en linneskjorta eller ligger och väntar på nästa äventyr i sin ombonade klocklåda.

Foto: Ted Jansson, Axel Mazetti Text: Jonas Felixon